Rekapitulation av Poesi? #blogg100

Nu när jag ska blogga i 100 dagar kändes det på något sätt lämpligt att se vad jag egentligen skrivit här på bloggen tidigare, i mina försök att hitta ”min” vinkel på formatet/kanalen. Det som fastnade vid (den rätt snabbt gjorda) genomläsningen var inläggen i kategorin ”Poesi?”. Jag har till och från i mitt liv skrivit poesi. För att jag älskar ord. Tydliga ord. Kanske ännu mer otydliga ord. Ord där jag får säga något till läsaren. Ord som betyder något annat för läsaren än för mig. Vissa dagar tror jag mig till och med vara ganska bra på det. Andra dag drunknar jag i känslan av att vara överpretentiös. Hur som helst är det en del i att vara jag.

Mest av allt förvånas jag ändå av att orden inte riktigt känns som mina. Att när dikten väl finns blir det sin egen. Ett tillstånd jag inte känner igen från andra typer av texter jag skriver. Det fascinerar mig.

solidarritet

Tanken var att dela. Dela lika. I lika delar.

Darrar på rösten.

Lite lika liknar kanske lika liksom?

Tungan rätt i mun.

Somliga solidariserar som solen, långt borta.

Grimas.

Frihet för få, de där du vet. De som vet.

Leende.

Fan fixar festen. Fort, fasligt, finlurligt.

Eftertanke. Efter.

Komatecken

samhälleliga komatecken

apostrof katastrof
talande mellanslag binder streck vid sin rygg

frågetecken frågetecken
vem har varit stygg

situationens tecken talar tyst
sanningen lämnas åter okysst
allt blott en parentes
punkterad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s